Till Oskarshamn
År 1908 flyttade familjen från Sundsvall till Oskarshamn, där maken Gotthilf hade utnämnts till provinsialläkare. Den första tiden bodde barnen i Stockholm. Fanny som nu hunnit bli 20 år studerade och lillebror Rolf gick på läroverket, men han återvände efter ett kort tag till föräldrarna. De fyra åren familjen tillbringade i Oskarshamn blev mycket produktiva för Frida som gav ut tio skrifter, varav tre dramer och en novell samt skrev artiklar för olika tidningar och tidskrifter. Hon var aktiv i stadens kvinnliga rösträttsförening och ingick en tid i centralstyrelsen för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, där hennes syster Ellen Hagen hade en framträdande roll.
Affisch för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Foto: Nordiska museet. Fridas syster Ellen Hagen.
Moderskydd och sexualreform
Frida tog initiativ till Föreningen för moderskydd och sexualreform, som var en svensk avdelning av den internationella föreningen. Hon hade år 1911 rest till Dresden för att delta i kongressen då den internationella föreningen bildades och hon blev också invald i dess styrelse. Syftet med föreningen var att verka för att skapa ett skyddsnät för ogifta mödrar och ge utomäktenskapliga barn erkännande och rättigheter. Huvudsakligen ägnade sig föreningen åt att arrangera offentliga möten och att ge ut skrifter.
Frida Stéenhoff, 1915. Foto: Kungliga biblioteket.
Åter till Stockholm
År 1913 återvände familjen till Stockholm, vilket innebar att Frida kunde vara mer delaktig i tidens intellektuella sammanhang. Hon fick ett kontaktnät av kvinnliga författare, fredsaktivister och feminister som stred för samma mål som henne. Tillsammans med sin syster Ellen reser hon år 1913 till två viktiga internationella kvinnokongresser, en om modersskydd och den andra en rösträttskongress.
Fotograf okänd. Reproduktion: KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek
1918 ger hon ut romanen Filippas öden, en delvis självbiografisk roman. Sedan dröjer det ända fram till 1933 innan nästa större verk kommer, det antimilitaristiska dramat Svek. Under tiden skrev hon om flera olika ämnen i dags- och veckopress – i Tidevarvet utgiven av Fogelstadgruppen, i Tidskriften för barnavård och ungdomsskydd och i den antinazistiska tidskriften Trots allt!.
Frida fortsatte med sitt skrivande och engagemang livet ut och deltog i den offentliga debatten. Under 1920-talet hade några av hennes stridsfrågor förverkligats – 1921 genomfördes det första riksdagsvalet där kvinnor deltog och samma år trädde den nya giftermålsbalken i kraft där gifta kvinnor kunde vara myndiga inom äktenskapet.
Både hon och Gotthilf engagerade sig i kampen mot nazismen och deltog i den antinazistiska Tisdagsklubben. Sitt sista föredrag höll hon 1943, ett radioföredrag med titeln, Den nya moralens genombrott vid sekelskiftet. Det sista arbete, en bok om den engelska feministen Josephine Butler, utkom 1944.
Frida St´éenhoff dog i Stockholm 1945, några månader innan krigsslutet, och är begravd på Solna kyrkogård.
Foto: Kungliga biblioteket
Källa: Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, Christina Carlsson Wetterberg
