Efter sekelskiftet började Frida att engagera sig i den offentliga debatten, både i tal och skrift. Hon skrev om prostitution, barnbegränsning, rösträtt, äktenskap och fred. Hon var en kontroversiell person i dåtidens litterära samtal och hennes skrifter orsakade återkommande debattstormar. Föredragen hölls huvudsakligen i Stockholm och Sundsvall och samlade en stor del kvinnor i publiken. Tidens radikala författare och andra samhällsdebattörer deltog också, men även de som opponerade sig mot hennes idéer. I Stockholm kom också riksdagsmän och medlemmar av kungafamiljen för att lyssna. Debatterna kunde gå livligt till när publiken deltog med både applåder och kritik. Här presenteras några av hennes debattskrifter.
Folkets hus i Stockholm där Frida St´éenhoff höll flera av sina föredrag. Okänd fotograf, Stadsmuseet Stockholm.
Feminismens moral
År 1903 höll Frida sitt första offentliga föredrag under rubriken Feminismens moral, vilket också blev rubriken på den efterföljande skriften. Hon deklarerade att kampen för kvinnans frigörelse nu gått in i ett nytt skede:
Från att ha varit en kvinnornas strid mot männen är den nu en strid med männen mot andra kvinnor och män. Den är icke längre en strid mellan kön. Icke heller mellan klasser. Den är en strid mellan själar.
Frida delade kvinnorörelsens stävan efter jämställdhet mellan män och kvinnor på olika områden, men det är tankar kring familjen, kärleken och moderskapet som är i fokus i denna och hennes senare skrifter.
I femismens moral kritiseras äktenskapet som institution. Den rådande moralen gav plats för lagliga förbindelser, för celibat och prostitution, men inte för kärleken.
I skriften Några ord om protesterna och grundlinjerna i mitt författarskap skriver Frida:
/… / den goda och redbara kärleken icke försämrar individen eller släktet, utan verkar välgörande och förädlande och från social synpunkt är önskvärd, emedan den ökar summan av lycka i samhället, vilket icke celibatet gör, icke heller prostitutionen, icke häller det äktenskap, som blivit ett andligt och lekamligt tvång.
/… / I dygdens och moralens namn blunda de välbärgade kvinnorna för samfundets nattsidor och lämnar åt sina icke priviligierade fattiga systrar att ensamma dragas med allt det hemliga vara, som hopar sig bakom den officiella fasaden. Vi vet ju alla att utanför våra egna fönster bedrivs den skamligaste kvinnojakt och kvinnohandel så fort mörkret brutit in, men vi draga ner våra gardiner, det är allt. /… / Mammas och pappas snälla gossar, mätta och välvårdade, hålla god min och när de sagt god natt åt sina kära föräldrar gå de ut på jakt efter fattiga flickor.
Humanitet och barnalstring
Genom sin mans läkarverksamhet hade Frida sett kvinnor och barns utsatthet vid och efter oönskade graviditeter – illegala aborter och ovälkomna barn som for illa. Erfarenheterna motiverade henne att propagera för preventivmedel och barnbegränsning. Genom upplysning i dessa frågor skulle fattigdomen inom arbetarklassen minska och bespara kvinnorna betungande graviditeter. År 1905 höll hon flera välbesökta föredrag i Stockholm kring sin debattskrift som i första upplagan tryckts i hela 23 000 exemplar.
Varje fullvuxen, normal individ har erotiska drifter, vilka tillfredsställande för honom ökar livets värde eller minskar dess smärta. Men om tillfredsställandet skall betalas med blifvande individers olycka, måste ju rättskänslan bestämma sig för en del av de två utvägarna: antingen ingen kärlek eller afsiktligt ofruktsam kärlek.
Den farligaste resultatet av familje-idén är dock att människor fått för sig, att de hafva rätt att alstra barn, därför att de äro vigda. Hur kan vigseln ge en sådan rätt. Den måste ju helt och hållet bestämmas från barnets synpunkt och och icke från föräldrarna.
Frida var även påverkad av de arvs- och rashygieniska tankar som präglade tiden, barnen skulle inte bara vara planerade utan också bärare av goda anlag i såväl fysiskt som psykiskt hänseende. Det var inhumant att avla barn utan tanke på vilka livsomständigheter de föddes in i. Men oavsett barn, fött inom eller utom äktenskapet, skulle samhället sörja för dess bästa.
Penningen och kärleken
En social uppvärdering av moderskapet, ekonomiskt oberoende för kvinnor och barn samt moralisk nyordning är Fridas vision. De här tankarna utvecklade hon ytterligare i föredraget och skriften Penningen och kärleken som ledde till en intensiv debattstorm 1908. Protestbrev, debattinlägg i tidningar och motmöten arrangerades. Angreppen kom främst från konservativa manliga debattörer men även mer sedlighetsinriktade delen av kvinnorörelsen.
Till det första föredraget i Sundsvall fick över 200 personer inte plats och en ny föreläsning ordnades så att alla intresserade skulle få ta del av idéerna. Borgerskapets motmöten samlade 1200 personer. Engagemanget var stort i en stad som vid den här tiden endast hade 16 000 invånare. Även om meningsmotståndarna gjorde sig hörda fick Frida mycket stöd, vilket särskilt visade sig vid 1:a maj firandet efter föredraget. Frida hade blivit ombedd att gå ned till porten vid bostaden och ställa sig på trappan. När det flera tusen man starka tåget med 15 kolonner och musikkårer passerade, stannade varje kolonn och hurrade för Harold Gote, Fridas författarpseudonym.
Storgatan 18, Frida och Gotthilfs bostadsadress, med den välvda porten längst ner till höger i bilden. Familjen bodde på tredje våningen och Gotthilf hade sin läkarmottagning på första våningen. Foto Maria Kihlbaum. Sundsvalls museum.
Ekonomiskt beroende skapade ofrihet för både kvinnor och barn och av detta följde den manliga äganderättskänslan och synen på kärlek som handelsvara. Fridas vision var att den fria kärleken skulle vara befriad från penningens herravälde. Äktenskapsformen byggde på att kvinnan, för att försörja sig och eventuella barn, måste ingå äktenskap. Den nya vägen skulle istället vara barnbegränsning, stöd till kvinnors oberoende genom fler arbetstillfällen och ekonomiskt stöd genom moderskapsförsäkring samt barnpensioner för barnens försörjning under uppväxten. Stöd som vi idag, i dagens samhälle ser som självklara.
Frida och kvinnorörelsen
Frida förblev politiskt obunden även om hon var influerad av såväl socialism och liberalism. Efter sin författardebut sökte hon närmare kontakt med tidens radikala kulturella elit genom brevväxling och resor i Sverige och Europa. I hennes livslånga vänskap med Ellen Key delade hon vännens kritik av religion och den rådande äktenskaps- och sexualmoralen. Men de skilde sig i synen på kvinnans roll i samhället. Ellen Key såg moderskapet som kvinnans viktigaste uppgift, medan Frida istället värnade kvinnans rätt till både arbete och moderskap. Hon vände sig även mot den gängse könsuppdelade moralen, där mannen fick stå för förnuftet och kvinnan för känslosamheten. En nära vänskap växte fram senare i livet med Anna Lenah Elgström, samhällsdebattör och pacifist. De två gav tillsammans med Elin Wägner år 1917 ut boken Den kinesiska muren för att hedra den internationellt verksamma fredskämpen Rosika Schwimmer.
Från vänster: Anna Lenah Elgström, Elin Wägner och Ellen Key. Foto: Kungliga biblioteket.
Inom kvinnorörelsen fanns en stark tveksamhet inför hennes idéer. Fridas åsikter var alltför radikala för att kunna accepteras av majoriteten av kvinnorörelsen. Hon stötte på motstånd från både det borgerliga Fredrika-Bremer-förbundet och merparten av de socialdemokratiska kvinnorna.
Källa: Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, Christina Carlsson Wetterberg
